en pojke

När jag gick i mellanstadiet så for en pojke i klassen utomlands. När han kom hem så hade han köpt med armband till alla flickor i klassen. Jag fick ett som var gult och silvrigt. Ett som jag aldrig tog på mig för att jag var rädd att jag i framtiden skulle ha tänkt "nämen varför sparade jag det inte tills nu?!". Några år senare träffade jag en ny pojke. Han hade liknande armband och eftersom jag aldrig hade haft en tanke på att använda mitt så gav jag det till pojken. Jag knytte fast det men fick lite dåligt samvete. Jag hade ju fått det av en gammal klasskompis, kunde jag verkligen bara ge bort det till denna pojke?

Nyss, bara för några minuter sedan insåg jag att denna gåva som jag gav bort, var den bästa gåva jag någonsin gett bort. Detta armband gav jag till Kristoffer. Min fina Kristoffer. Anledningen till att det var för några minuter sedan jag insåg värdet av denna gåva var för att jag såg en bild. En bild på honom och hans flickvän Sara. Denna bild var tagen julafton 2011. Några veckor innan han dog. På denna bild hade han ett band kring handleden. Det var gult och svart. De gula plastkulorna hade färgen bevarad medans den silvriga färgen var bortnött och endast den svarta grunden fanns kvar. Och om det inte är så att han fick fler gul/silvriga armband efter det. Så sitter armbandet som jag gav till en vän, för flera år sedan, fortfarande kvar♥

Kommentarer
Postat av: Emma

Så fint skrivet!

2012-02-19 @ 22:20:29
URL: http://emmaanystrom.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0