På skolan får vi ibland göra uppgifter som känns jobbiga och totalt onödiga. Vi räknar på tal som inte finns och läser böcker som skrevs vid samma tid som boktryckarkonsten blev möjlig. Frågan är varför vi envisas om att titta bakåt? Okej vi måste lära oss varför det är som det är idag men hur är det med framtiden? Eller nuet? Är vi så fokuserar på hur det en gång i tiden var och varför det blev så mer än på hur det vi gör nu kommer förändra tiden framåt? Visst kan det vara bra att veta hur olika händelser har påverkat varandra men vad ger det att veta det om man inte kan relatera till det själv? 

 

Jag hatar allt som har med att gå tillbaka i tiden. Inte för att jag inte är nöjd med hur det var utan för att om man tänker för mycket bakåt så kommer man hamna i en ond cirkel. Man hamnar ett steg bakom och hinner aldrig ikapp. När ögonblicket är förbi inser man hur bra det var, eller hur bra det kunde ha blivit, om man hade lagt fokuset på verkligheten. För vi måste acceptera, att minnen och drömmar, är allt annat än vad som egentligen händer eller kommer att hända. Minnen och drömmar, är vad vi vill tro och minnas. 

Detta är min klass.

Av de 27 som började finns 22 kvar

Och av dom 22 är 17 med på vårt sista skolfoto

Sista året kommer vi klara galant