Veckorna bara flyger iväg.Det känns som om det var igår jag och Elvira slöt pakten. Det känns som om det var förra veckan mina knän nästan vek sig av nervositet inför gymnasiet. Det känns som om det var för en månad sen jag stod och flännade utanför örjansskolan mitt i natten med adrian, jesper, nicklas, sanna, amanda och julia. Det känns som om det var en månad sen vi satt i en stuga i pite och såg på vuxentv, hela klassen tillsammans.

Det känns som om det var för ett år sedan Nina välkomnade oss till 7an, ett år sedan hon sa att 7-9an skulle vara de snabbaste åren i våra liv. Ett år sedan hon sa att vi snart skulle börja gymnasiet och att det vore klokt att börja tänka på framtiden. Jag minns vad jag tänkte då, ärsch det är lång tid kvar.

Nu sitter jag här. Jag heter Hanna, jag fyller 17 om bara 5 månader och jag har en ny klass. Jag umgås inte längre med folk som gör mig ledsen. Jag sminkar mig inte längre som en fjortis. Jag är inte längre en person som jag tror att andra vill att jag ska vara.

Hej, jag heter Hanna. Tiden går fort och jag är mig själv. Hejdå.